Senaste inläggen

Av Bustrollet7791 - Måndag 4 mars 20:15

"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva"


Imorgon efter jobbet blir det en sväng till korttidsboendet, för min egen skull. Behöver ha lite folk omkring mig nu, är ärligt talat lite instabil för tillfället. Är så sönderstressad och rastlös just nu... I övermorgon ska jag ÄNTLIGEN få börja äta "riktig" ADHDmedicin till skillnad från den jag testade för ett antal år sedan. Längtar, för jag tror att jag kommer att bli hjälpt. Jag vet att det är en risk/chansning med tanke på njursjukdomen, men den risken är både jag och njurläkaren beredda att ta. Jag orkar ju inte längre som det ser ut ändå...

ANNONS
Av Bustrollet7791 - Fredag 22 feb 11:15

Verkligheten tar på krafterna. Nu har jag ännu ett ärr på magen, då jag nyss gick igenom ytterligare en tarmvredsoperation. Den andra på tre månader. Mentalt är jag så himla sönder just nu. Vill ge upp, men är samtidigt för stark för det. Fler förändringar är också på gång, och ännu mer kaos. Men jag lever i alla fall!

ANNONS
Av Bustrollet7791 - Torsdag 31 jan 11:54

Vad skulle jag göra utan er???


   

Av Bustrollet7791 - Torsdag 31 jan 11:45

Bara lite bilder från den senaste tiden...


              


Av Bustrollet7791 - Söndag 27 jan 19:30

Känslan när till och med enhetschefen nonchalerar mig...


Blir så fruktansvärt frustrerad när bostödet kommer och skämtar bort saker som dom missat, och sedan lägger över ansvaret på mig. "Vaddå? Så farligt är det väl ändå inte?" Nej, just det, för det är ju inte dom själva som behöver stå för konsekvenserna! Det är inte dom som lider...


Jag hatar mitt liv. Jag hatar att leva. Jag hatar allt kaos. Ändå fortsätter jag kämpa. Kanske för att jag innerst inne inte vill ge upp? Kanske för att jag bryr mig för mycket om andra? Kanske för att jag helt enkelt inte är redo för att dö? Men verkligheten tar kål på mig. Minsta lilla grej och jag rasar just nu. Och tyvärr faller jag hårt! Jag faller så jävla hårt att jag går sönder.. både inuti och utanpå... En verklighet som ingen förstår. En verklighet som jag just nu bara vill fly ifrån...

Av Bustrollet7791 - Torsdag 24 jan 21:00

Jag är så tacksam att jag har min dagliga verksamhet. Ett ställe där jag får vara mig själv fullt ut, och så otroligt kravlöst. Okej, sista flytten tog hårt på många sätt, men förändringen är positiv i längden. Jag får utvecklas i min egen takt, och rasar jag så är dom där och fångar upp mig. Eller som någon sa vid fikabordet idag när jag var mitt inne i mobilspelet och något okontaktbar; "Man kan inte bli arg på dig!" Sen fick jag typ hundra tusen djupa bamsekramar...


Förändringar kan vara underbara, men förändringar kan samtidigt vara min största utmaning. Det är någonting som jag har fruktansvärt svårt för. Men i lagom dos, lagom fort och med "rätt" människor så kan man komma riktigt långt...

Av Bustrollet7791 - Onsdag 23 jan 22:50

Det finns boendestödjare. Det finns bra boendestödjare. Och så finns det boendestödjare som använder sig av psykiska övergrepp...


I min värld är det inte tillåtet att göra andra människor illa. Det är så fruktansvärt fel att sjunka så lågt! Spelar ingen roll, men ingen har rätt att trycka ner eller sparka på någon som redan ligger ner. Det är så himla fel! Att ljuga om saker för sin egen vinnings skull. Saknar ord för den skiten dom håller på med. Jag vet bara att jag inte tänker vara en del av det längre. Jag förtjänar inte att bli så illa behandlad. Jag förtjänar respekt! Jag förtjänar ett liv som är värt att leva!

Av Bustrollet7791 - Måndag 21 jan 23:45

Årets första körövning är avklarad. Jag är glad att jag trots allt var där! Och det underlättade verkligen att jag fick stöd innan färdtjänsten kom och hämtade mig. Men det gick bra. Och kören gick bra. Det enda jobbiga med kören är att jag är så utmattad i huvudet av all stress, så när jag läser noterna så orkar jag inte riktigt hänga med längre. Nog för att jag har lätt för att tappa fokus i vanliga fall, men nu är det ännu värre. Tänk dig att du ska sjunga och i handen håller du det tryggaste du har, pappret med noter och text. Men när du väl står där och tittar på det, så är pappret nästan blankt. Du kan inte se vad det står, allting flyter bara ihop. Pappret förvandlas till kaos... Det är då det är skönt att ha styrkan att våga sjunga utantill. Att kunna lyssna in musiken och bara sjunga. För sjunga kan jag...


Årets första egenskrivna låttext är också på gång. Blev så pladaskt inspirerad då jag kollade på filmen A star is born, att jag redan i biosalongen satt och nynnade på en ny text. Första versen skrev jag redan samma kväll. Och tidigare ikväll fick min underbara körledare lyssna på en något egen inspelad version av den. Tänkte att det såg lite coolare och mer proffsigt ut att ha hörlurar på sig, ni vet, så där som dj:sarna brukar ha.. en över örat och en bakom örat. Hade kunnat funka, men tänkte inte på att sladden gärna hade fått vara ikopplad någonstans i så fall. (Ha Ha) Jag hade verkligen ingen musik i lurarna när jag sjöng, utan ville bara få ut det jag hade inne i huvudet. Och nu är jag en bra bit på väg... Vad texten handlar om? Att frigöra sig från det som får en att må allra sämst, att våga göra det man själv tror på, att våga stå på egna ben, att säga hit men inte längre, ni kan inte skada mig mer. Men den handlar också om att leva i en Aspares värld. En värld som är så olik många andras, en värld där jag får vara mig själv fullt ut som den jag faktiskt är, en värld där jag får vara lycklig för att just jag är jag...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ ATT KÄMPA ÄR ATT SEGRA med Blogkeen
Följ ATT KÄMPA ÄR ATT SEGRA med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se